Det tar sig...

Nu är snart månad nr 2 på det nya året till ända. Mycket har hänt på formfronten.

Idag var första gången jag kände att jag kunde springa milen utan större ansträngning (mer än ett knä som spökade lite mot slutet). För ett halvår sedan hade jag nog inte ens orkat hela vägen. Så jag är både lite förvånad men främst stolt över min utveckling. Träningen ger verkligen resultat om man är envis och håller igång!

Jag tränar inte bara löpning utan även spinning Activio 1-2 gånger i veckan. Välbehövlig variation - och så är det ju så kul när det är bra instruktörer.

Fokus nu närmast är:
- Fortsätta med de långa, sega passen så länge det är snö och halka ute, sedan kommer backträning och mer fartfyllda pass längre fram på våren.
- Stärka upp bål och framför allt höfter som jag tror är boven till mina konstiga knäproblem.
- Tappa nåt kilo (för att avlasta lederna) genom att vara lite mer noggrann med kosten, främst på vardagar, vilket går rätt bra redan nu. Är nästan aldrig sugen på nåt sött eller snacks. Så det är väl mängden och kvaliteten på mat som behöver ses över bättre.

Ser fram emot våren som redan börjar visa sig i form av sooool och ljusare dagar. När det blir barmark ska jag även köpa mig nya skor och kanske några snygga färggranna klädesplagg. Längtar!!!

Nytt år

2011 har svischat förbi i 190 tycker jag. Det känns som att det nyss var sommarsemester med sol och bad i stugan. Ska jag vara ärlig så känns det till och med som att mars månad, då vi var i Benalmadena på spanska sydkusten i två veckor, är just runt knuten. Konstigt det där. Är det så här när man börjar bli gammal? :)

Året har varit fyllt med nöjen men också mycket turbulens och stress på jobbfronten. Därför väljer jag att inte blicka bakåt så mycket just nu utan jag satsar på full fart framåt.

Jag ser fram emot 2012 med stor förväntan. Många förändringar kommer att ske och nöjeskalendern är redan nu ifylld med trevliga resor, konserter och lopp ända fram till september... det gäller att ha roliga saker att se fram emot.

I år fyller jag dessutom 25 år och för några år sedan lovade jag mig själv att när jag fyllde 25 så skulle jag vara i mitt livs toppform (fysiskt tänkte jag främst på då), och det löftet tänker jag hålla.

Som jag har skrivit tidigare så har jag anmält mig till Lidingöloppet i september 2012. 3 mil i terräng. Just detta kommer att (och har redan börjat) att förändra min livsstil rätt mycket. Jag springer nu 4 gånger i veckan, vilket inte är någon lek när vädret är som det är. Just nu är det väldigt halkigt ute, det blåser, är slaskigt och snöar/regnar. Dock så är det inte så kallt vilket oftast underlättar klädvalet.

Jag längtar väldigt mycket till våren och barmarken, då kan backträning och terrängträning komma igång ordentligt. Fram till dess blir träningen i vinter mest sega långpass, spinning, skidåkning och styrketräning.

Önskar alla ett fantastiskt 2012!

Snabb update

November 2011
Pass: 20
Tid: 14h 39 min
Snitt: 43 min

Detta är ett klipp från min träningsdagbok på Shapelink. Inga imponerande siffror direkt men jag känner mig allt som allt nöjd med månaden hittills. Kroppen har vant sig rätt bra med att träna några gånger i veckan. Förr hade jag aldrig drömt om att spinna 60 min ena dagen och sedan ta milsrundan dagen efter - nu är det mina standardpass måndag och tisdag. Jag har även kommit igång med lite styrketräning med mina kollegor. Ingen hård träning, mer för att komma igång. Vi har fått ett program av en personlig tränare. Det blir mycket utfall och mage-rygg träning för min del.

Nu känns det som att vanan har satt sig, jag kör minst 4 dagar i veckan utan att det känns motigt på nåt sätt, tvärtom är det mitt lyckopiller i höstmörkret.

Nästa steg är att förbättra kosten... något som jag förmodligen behöver lite hjälp med. Tur att jag har en mamma som nu mer är proffs på detta!

Nu ska jag vila och krama gubben och snart ska jag krama kudden.

Nu är jag igång

Jag har känt mig lite osäker på om jag kommer palla med all träning som krävs för att klara av ett Lidingölopp. Jag menar - nu är hösten här, min absolut tyngsta och jobbigaste årstid mentalt. Mörkret liksom suger energin ur mig och vanligtvis vill jag bara ligga under täcket och vänta på våren. Men i år är det annorlunda. Självklart är jag trött och deppig men inte alls på samma sätt som tidigare år. Nu har jag ingen ursäkt att inte masa mig ut eller till gymmet, förutom sjukdom eller skada förstås, men nåt sånt har jag inte tänkt dra på mig. Jag har varit nog mycket sjuk under våren och sommaren så det räcker för minst ett år framöver. Nu ska jag vara frisk och skadefri, sådeså!

Hittills har det gått riktigt bra med träningen. Jag har sprungit, spinnat och promenerat. Och i fredags träffade jag tillsammans med mina kollegor en personlig tränare som hade satt ihop ett tufft cirkelträningsprogram åt oss med funtionella styrkeövningar för hela kroppen, som vi ska börja köra två gånger i veckan till att börja med. Det känns riktigt kul!

Nästa steg är att optimera kosten. Jag äter inte särskilt dåligt nu men det kan helt klart bli mycket bättre. Men först vill jag känna att träningen sitter helt och hållet. En sak i taget.

På tal om mat - nu är det middagsdags!

Nya utmaningar

Jaha, då var man alltså till slut anmäld till Lidingöloppet 2012. Starten på en Svensk Klassiker. Eller bara ett lopp. Det får framtiden utvisa.

Ååångesten är stor. Hur ska detta gå? Jag är i så dålig form (RUND! Inte bra form för en löpare) så jag orkar knappt springa en mil i bra tempo ännu, och så har jag gått och anmält mig till ett lopp på 3 mil i terräng! Hur tänkte jag nu?

Jo, så här tänkte jag: jag behöver något att träna till för att det verkligen ska bli av att träna 3-5 gånger i veckan som jag bör för att jag ska må bra. Har jag ett lopp att se fram emot, och vill orka runt hela vägen utan att storkna, ja då är det fanimig bara att planera in träningen varje vecka, trots att livet kommer i vägen. För det gör det ju så lätt.

Jag ska försöka föra lite träningsdagbok här för skoj skull. Följ gärna med på min resa.

Nu ska jag lägga mig i soffan............. men det gör jag med gott samvete, för jag har precis sprungit en timme och ätit en god laxmiddag!

Det andra cykeläventyret

I helgen har jag och min mor skapat en tradition. Det är andra året i rad som vi cyklar till stugan utanför Junosuando och vi har redan börjat planera för nästa tripp. Det kommer alltså att bli en årligt återkommande resa.

Detta år var vi bättre utrustade, dels matrealistiskt med cykeldator m.m, men min fantastiska mor var även i betydligt bättre form detta år pga hennes viktnedgång på över 20 kg.

Resan började bra med uppehållsväder, men de första milen är alltid väldigt långdragna. Mentalt är de tuffa då man vet hur många av dem man har framför sig...

Vi laddade upp med en rejäl frukost hemma men redan i Kamlunge (ca 2,2 mil från start) stannade vi för matpaus. "Lunch" kl 8.30 på morgonen blir det inte varje dag direkt.

Efter matpausen rullade det på bra, vi stannade för kaffe och energipåfyllning med jämna mellanrum efter vägen som bjöd på många vackra vyer. Naturen var väldigt vacker i sin höstskrud, en fördel med att cykla på hösten är just färgerna och den friska luften. Nackdelarna fick vi smaka på längre fram...

Vi nötte på och hamnade till sist på Nilles i Västra Svartbyn efter E10:an för middag. Där stod vi och velade som bäst på vad vi skulle beställa när en kille i köket ropade ut "BARNSKROV!" och bar fram en tallrik rågad med flottiga strips och två burgare - en 150-grams (med vad som såg ut som ett paket bacon på) och en 90 grams burgare... och det var då vi visste att vi ville ha ett vuxenskrov.

Efter vår måltid var vi lagom sega, men Holgers Traktormuseum och Överkalix och Nybyns vackra vyer gav oss ny energi. Svisch sa det så var vi framme vid delmål ett: Jockfall och den underbara stugan där vi skulle övernatta. Där väntade vår personliga assistent, pappa Ulf, tålmodigt med en fantastisk gourmetmåltid: pasta med fläskfilé, lök och egenhändigt plockade och smörstekta kantareller... och ett glas rött. Jag kommer inte ihåg om vi orkade äta och dricka upp allt, så fort somnade vi efter den andra middagen för dagen.

Efter en god natts sömn, som verkar ha varit väldigt djup då jag vaknade i exakt samma position som jag dreglandes somnade i, drog vi iväg igen. Vi slapp regnet som hade inlett morgonen då vi åt frukost och i sakta mak krängde på oss cykelkläderna i den varma stugan. Ett kort ögonblick av bekvämlighets-tvivel infann sig men försvann fort då man kom ut på bron och hörde Jockfalls dån som fyllde oss med energi.

Vi tog sikte på Brudslöja, ganska precis 2 mil från Jockfall, som alltid bjuder på en rofylld, nästan magisk rast. Strax efter byn Hoppet började det, ironiskt nog, regna. Men vi trampade på med tankarna på varmt kaffe, en god macka och kanske en chokladbit... och fortare än kvickt var vi framme.

Efter Brudslöja är det pannbenet som sätts på prov. Nästa stora delmål är nämligen Tärendö - en evighet därifrån. Och många, långa, sega backar att bestiga innan man kommer fram. Sådana backar som är väldigt raka och motvilligt överskådliga. Tillsynes platta, men som man likförbannat måste växla ned både en, två och tre gånger för att komma upp på toppen. Oberoende av hur mycket som finns innanför pannbenet, så verkar det i alla fall hålla för både mig och mamma. För till sist kom vi fram till OS-guldbyn och Charlotte Kalla-land. Där hade en otroligt gästvänlig hotellägare på Forest Hotel, trots att de hade stängt, dukat upp till middag för två trötta och blöta cyklister från Kalix! Helt otroligt. Har ni vägarna förbi Tärendö så kan jag varmt rekommendera detta hotell som förutom perfekt service har en väldigt fin anläggning och koncept. Besök deras hemsida: www.foresthotel.se.

Trötta och frusna fortsatte vi sedan innan vi riskerade att somna inne i den fina restaurangen. Vi slapp regn i någon timme, men sedan började det strila till och från för att sedan tillta rejält när vi hade passerat Anttis-korsningen, 2,7 mil från Junosuando by. Vi tog sikte på Lovikka och världens största Lovikkavante för fikarast. Där mötte vår personliga assistent upp oss och fikade med oss i den södra busskuren. Det visade sig bli en väldigt lustfylld fikarast. Busskuren står nämligen ca hundra meter från ett backkrön - där ställde pappa bilen på tomgång medan jag och mamma stod iförda reflexvästar bredvid. I skymningen och duggregnet hörde man alla bilar sänka farten REJÄLT då de fick syn på oss. Så nu är vi alla införstådda med hur det känns att vara polis och vi är även många skratt rikare.. :-)

Några djur har vi fått se på vägen också, precis som förra året. Bland annat tre platta, överkörda rävar, några ekorrar, några tjädrar som skrämde både mig och mor då de skulle flyga över vägen mitt i en nedförsbacke då man rullade som bäst... och självklart renar. Både ensamma och i flock, gärna mitt på vägen. Det mäktigaste var i alla fall de två älgarna vi såg på ett hygge några kilometer från Anttis, en stooor tjur och ko på (enligt mig) rätt nära avstånd.

Sista milen fram till Junosuando by var det kolsvart, ösregn och oväntat tung trafik (och ingen riktig vägren), förmodligen pendlare påväg mot Kiruna. Under den milen tog vi beslutet att "bara" cykla till Junosuando by och inte hela vägen till stugan som ligger ytterligare 2,5 mil utanför Juno på grusväg.

Vi är väldigt nöjda över resan och stolta över att vi klarade det ännu en gång. Vi har lärt oss massor inför nästa tripp som förmodligen blir i början av sommaren nästa år då det är som ljusast. Vi ser redan fram emot den!

Imorgon blir en dyr dag

Det blir både klippning + färgning av kalufsen samt inhandling av min nya kärlek: